Hilding Agrell föddes under vårt sekels första år och fick på några år när leva till dess slut. Hans släkt kom från Halland men genom ödets nyck kallades fadern att bli disponent för det Larsonska familjebruket Hallstahammar i Västmanland, och här kom Hilding att bli verksam under hela sitt liv.
På grund av faderns anställning vid några värmlandsbruk kom ej Hilding i kontakt med den allmänna skolan förrän i realskolan utan all undervisning skedde med guvernant. Efter studentexamen i Västerås 1918 utbildade han sig till bergsingenjör.
Under sina ungdomsår fick Hilding uppleva smältstycketillverkningen i lancashireverket vid närbelägna Trångfors Bruk, som ägdes av Hallstahammars AB. Tillverkningen av smältstycken som huvudsakligen gick på export lades ned 1915.
Som så många av 20-talets bergsingenjörer fick han till en början nöja sig med tillfälliga anställningar. På grund av den dåliga konjunkturen i Sverige sökte sig Hilding till USA:s stålindustri. 1927 återbördad till fosterjorden anställdes han av fadern vid Hallstahammars AB och då denne efter tio år pensionerades, utnämndes Hilding till hans efterträdare år 1936.
1939 togs det stora beslutet att flytta hela järnverket från det inklämda läget vid Kolbäcksån till den skogiga åsen 500 meter öster om det gamla bruket och intill järnvägen. Strömsholms kanal hade därmed spelat ut sin roll som brukets viktigaste transportled.
Första etappen av det stora bygget blev anläggandet av en materialgård med travers och bredspårsanslutning. 1944 var ett nytt martinverk klart för igångkörning. 1947 byggdes mekanisk verkstad, smedja och förråd, 1949 ett nytt medium- och finvalsverk, 1954 ett duoreversibelt götvalsverk och ett nytt huvudkontor. Med i stort sett eget kapital hade ett gammalt slitet bruk återuppstått i modern form.
1967 avgick Hilding Agrell efter 31 år som VD. Han var styrelseledamot i företaget 1936-1981, så även i Strömsholms Kanal AB och AB Järnbruksförnödenheter. Under åren 1955-67 var han fullmäktig i Jernkontoret.
Undertecknad hade den stora förmånen att under åren 1946-53 få arbeta direkt under Hilding Agrell som driftsingenjör för stål- och valsverk med tillhörande hjälpavdelningar under de år det nya bruket byggdes. Det bestående minnet från denna tid är att Hilding Agrell var en både teoretiskt och praktiskt kunnig företagsledare som hade stor ekonomisk insikt.
Med sin barndom i de djupa värmlandsskogarna var han genom åren en stor naturälskare. Med de många bruksföretagen runtomkring Hallstahammar föll det sig naturligt att Hilding och hans älskade Madeleine var ett mycket uppskattat värdfolk med stor gästfrihet på den vackra 1700-talsherrgården Åsby.
Efter några årtionden med goda resultat kom så den konjunkturnedgång som fällde Hallstahammars Bruk och många andra järnverk i Sverige. Under nytt ägarskap sker dock ännu valsning i götverket för Kanthals räkning och axelfabriken drivs vidare av Fundia.
Men Hilding var tacksam för det som varit och tog de kommande åren fram till sin bortgång med en vis mans förståelse för tidens gång och teknikens utveckling. Jag vill sluta med att citera Åke Larssons- överingenjör vid bruket- runa i Västmanlands Läns Tidning: ”Han var en vänlig, försynt, rättrådig och hederlig chef, en gentleman”.
Han efterlämnar makan Madeleine, född Rahmstedt och syster med familj.
Hilding inträdde i Gillet 1952 och tillhörde vid sin bortgång länk VII. Sancte Örjens Gilles Högtidsdag den 23 april1997.
Arne Westerberg
